Ordklasser

You are currently browsing the archive for the Ordklasser category.

Prepositioner är små korta ord som ofta berättar om läge och riktning. Prepositioner står framför substantiv. Substantivet står då i bestämd form.

Exempel på prepositioner:

på    under      över     genom   mellan

av     bland          till    ovanför    vid  utanför
om     inuti          före    framför       för

åt     efter          hos    innanför           från

ur    bakom    mot    bredvid       med

 

http://digitalasparet.se/gram/

http://glosor.eu/ovning/svenska-ordklasser.127437.html

 

Interjektioner är ord som kan vara:

– utropsord: aj, usch
-lystringsord: pst, hysch
– ljudhärmande ord: mjau, pang
– svordomar: fan! tusan!
– hälsningsord: hej, goddag, adjö
– svarsord: ja, nej

Konjunktioner binder samman satser eller satsdelar av samma slag.

De vanligaste är: och, eller, men, fast, ty, för

Hon såg honom inte fast han stod framför henne.
huvudsats                             huvudsats

En särskild typ av konjunktioner kallas även subjunktioner och inleder bisatser.

De vanligaste är: att, om, så att, innan, eftersom, medan, därför att, för att…

Grundtal: ett, två, tre, fyra osv.

Ordningstal: första, andra, tredje osv.

I löpande text skrivs tal över tolv med siffror, men man bör helst inte starta ett nytt stycke med siffror. Då är det bättre att skriva ut talet i bokstäver. Riktigt stora tal skrivs med bokstäver, t ex miljon, miljard och biljon.

Pro betyder ”istället för”.
Nomen betyder ”namn” eller ”substantiv”.

Pronomen används ISTÄLLET FÖR SUBSTANTIV.

(Flicka= hon, Pojke=han, Träd=det, Stol=den)

Det finns flera olika sorters pronomen,
t.ex. personliga och possessiva.

Personliga pronomen
subjektsform    objektsform
jag                           mig
du                            dig
hon, han                henne, honom
den, det                 den, det
vi                            oss
ni                            er
de                           dem

Possessiva pronomen
(betecknar ägande)

min, mitt, mina
din, ditt, dina
hans, hennes, dess

vår, vårt, våra
er, ert, era
deras (sin, sitt, sina)

Adverb  är bestämningar till verb, adjektiv eller ett annat adverb. De anger tid, plats eller sätt.

Du ska lära dig vad ett sättsadverb är. Sättsadverb svarar på frågan HUR.

Jag går långsamt. = adverb (HUR går jag?)

Jag tar ett långsamt steg. = adjektiv (steg är substantiv)

Adverben böjs INTE, men de kompareras på samma sätt som adjektiven.

Jag går långsammare.= adverb i komparativ form.

Jag tar ett långsammare steg. = adjektiv i komparativ form.

OBS! Efter alla former av verben VARA och BLIVA så är det adjektiv och inte adverb.

Jag är glad. Han var argast. Stoffe har blivit grön.

Det finns en grupp med särskilda ord som kallas för SATSADVERB: aldrig, alltid, genast, knappast, inte, ibland, kanske, troligen.

Adjektiv beskriver substantiven.

Adjektiv är alltså ord som beskriver hur någon/något är eller ser ut: t ex en glad pojke eller ett högt träd.

Adjektiven böjs efter formen på substantivet: en glad pojken, den glada pojken, ett glatt skratt.

Adjektiven kompareras. Det finns tre komparationsformer.

POSITIV      KOMPARATIV       SUPERLATIV

glad               gladare                      gladast

gammal         äldre                         äldst

förvirrad       mer förvirrad         mest förvirrad

 

Verb är ord som berättar vad någon gör eller vad som händer.

Grundformen av ett verb heter infinitiv.
Att är infinitivmärke.  Att baka = verb i infinitivform.

Ta tema på verb

GRUNDFORM      -PRETERITUM(imperfekt) – SUPINUM
infinitiv (att)              dåtid                                         har/hade 

prata                            pratade                                     pratat        (svagt verb)

hoppa                          hoppade                                    hoppat      (svagt verb)

gå                                 gick                                             gått            (starkt verb)

tjuta                             tjöt                                              tjutit          (starkt verb)

Svaga verb = regelbundna verb

Starka verb = oregelbundna verb

Verben står i olika TEMPUS (tidsformer).

Presens: nutid  (Jag tycker det är trist!)

Preteritum, imperfekt: dåtid (Jag tyckte det var trist!)

Perfekt: har… (Jag har gillat plättar.)

Pluskvamperfekt: hade… (Jag hade gjort något annat.)

Futurum: framtid – ska, kommer att (Jag ska börja i skolan. Det kommer att regna.)

Ett substantiv är namn på ting t ex boll och ring…

Substantiv kan du sätta en, ett eller flera framför.

Abstrakta substantiv är sådana saker som du inte kan se eller ta på. (t.ex. känsla, idé)

Konkreta substantiv kan du både ta på och se med ögat.  (t.ex. godis, potatis)

Substantivet kan stå i singular eller plural. Det kallas numerus (antal).

Singular = ental (säng)
Plural = flertal (sängar)

Substantivet kan också stå i obestämd form eller bestämd form.

Obestämd form = en, ett, flera
(Obest. form singular: säng. Obest. form plural: sängar)
Bestämd form = den här, de här
(Best. form singular: sängen. Best. form plural: sängarna)

Genitivformen av substantiv visar vem som äger något. Då lägger man till ändelsen -s.
Sängens ben.

En grupp substantiv kallas för egennamn.

Det är sådana ord som stavas med stor bokstav
t.ex. ortsnamn, personnamn och länder.

Sverige
Arboga
Jonas

Hoppa till verktygsfältet